Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

115.7m FM

Exakta betraktelser av svenskheten

opinion

Jag minns mycket väl när min svenskhet sist spelade roll. Det var ett par månader sedan, en grå tisdag i utkanten av Bryssel, och jag satt runt ett bord tillsammans med ett gäng andra eurocrats.

Vi skulle utarbeta ett vägledningsdokument för EU: Jag var ganska ny i sammanhanget, och jag var där enkom på grund av min svenskhet.

Logga in på Dagens Nyheter

Jag var där som svensk representant, allt jag sa gjorde jag å Konungariket Sveriges vägnar. Jag kallade mig till och med Sweden när jag pratade. Annars är det väldigt sällan det spelar roll att jag är svensk. Jag tänker nästan aldrig på det, och tycker väl inte att svenskhet spelar så jävla stor roll.

Särskilt Exakta betraktelser av svenskheten nuförtiden, när nästan alla är överens om att jag är svensk. Nu när jag ser ut som en svensk, går som en svensk, har en kropp som en svensk och kysser som en svensk gör, har jag liksom råd att Exakta betraktelser av svenskheten att det är skitsamma. När Qaisar Mahmood först fick svenskheten på hjärnan, möttes han också av den typen av reaktioner: Det är väl inte relevant för nån annan än några slumpmässiga sverigedemokrater?

Särskilt de av oss som är mångkulturellt inriktade, akademiskt utbildade och har frihetliga och jämlika värderingar. Vad ska vi med svenskhet till? Vad vi missar är att vi är privilegierade som har råd att ge fan i det. Qaisar Mahmood har kanske inte det. Han har visserligen en mycket längre och mer framgångsrik karriär som statsbyråkrat än vad jag har — han har jobbat på Riksrevisionen, Regeringskansliet, Integrationsverket och Sveriges Kommuner och Landsting, och har alltså bidragit minst sjutton gånger mer till det svenska samhället än vad de flesta folkhemsrasister har gjort.

När jag engagerade mig i...

Men han har också ett namn som ingen vet hur det uttalas. Och han ser ut så här:. En person som möter Qaisar Mahmood på stan kommer inte att omedelbart tänka på honom som svensk.

Oavsett hur perfekt svenska han pratar, oavsett många statliga utredningar han har gjort åt det svenska samhället. När Mahmood intresserar sig för svenskhet, gör han det alltså delvis ur ett utanförperspektiv. Och de som säger till honom att svenskheten "Exakta betraktelser av svenskheten" irrelevant, gör det ur ett privilegierat innanförperspektiv. Vill man vara petig kan man säga att de förnekar honom rätten att bestämma själv vad som är relevant i hans liv.

Dagens Nyheter

Jakten på svenskheten tar avstamp just där. Ramberättelsen är en serie resor Mahmood gör på motorcykel genom Sverige, för att titta på Exakta betraktelser av svenskheten och prata med människor där svenskheten sägs vara extra relevant.

Värmland, Dalarna, lindy hop-lägret i Herräng, och de lika osvenska men diametralt skilda Österlen och Malmö. Invävt i reseberättelserna gör "Exakta betraktelser av svenskheten" betraktelser om identitet, nationalitet och hembygd, om bruks- och bymentalitet och om de tillfällen som han själv inte fått tillträde till svenskheten. Konceptet, att blanda en motorcykelresa med en slags inre filosofisk föreläsning, för mina tankar till Robert M Pirsig s av någon anledning klassiska Zen och konsten att sköta en motorcykel.

Mahmood är lyckligtvis betydligt mer empatisk och mindre gymnasieintellektuell än så. Själva motorcykelresan är det minst intressanta i boken. Det blir väldigt mycket Exakta betraktelser av svenskheten, omotiverat mycket McDonalds-kaffe och ganska lite reportage. Reportaget är inte heller Mahmoods styrka; han kommer aldrig nära de människor han träffar utan iakttar dem utifrån, ofta i sällskap med en kompis, och som läsare får jag känslan av att stå bakom en glasskärm när jag läser om dem.

Ibland undrar jag också vad han egentligen vill när han exempelvis åker till Västervik för att titta på campare. Är han bara ute efter en backdrop till resonemanget om sin egen campingbarndom, då hans föräldrar med sina traditionella pakistanska kläder var de enda svartskallarna på campingen? Och vad trodde han egentligen att han skulle få för svar av de utländska lindy hop-dansarna i Herräng, när han bad dem beskriva svenskarna — annat än de vanliga klyschorna om introvert försiktighet, diplomati och artighet?

Det viktigaste jag tar med mig från själva resereportaget är Mahmoods identitet som MC-åkare. Hur han känner gemenskap med alla andra knuttar, hur MC-åkarna hälsar på vägen och berömmer varandras hojar på macken, hur den fantastiska känslan av fart förblir ett privilegium som endast MC-folket kan förstå. Och framför allt, hur identiteten som motorcyklist trumfar alla andra identiteter. Svart eller vit, bög eller bi, svensk eller svartskalle, hårdrockare eller syntare, inget sådant spelar någon roll så länge man är med i MC-gemenskapen.

Exakta betraktelser av svenskheten har man som svensk MC-åkare mest gemensamt med: Det är bara en av de insikter Mahmood delar med sig. När han berättar om sina idéer, sina känslor och sina upplevelser kopplade till svenskhet, svartskallighet och förortsliv kontra stads- och byliv, håller Jakten på svenskheten betydligt högre klass. Mahmood fattar situationen i min hemstad Södertälje bättre än någon annan författare jag läst, och avsnittet där han åker till sin uppväxts Tensta och blir hembygdsnostalgisk på exakt samma sätt som vilken svennelantis som helst inklusive bitterhet över att hembygden förändrats igenom ny invandring borde vara en aha-upplevelse för vem som helst som inte själv kommer från de mångkulturella förorterna.

När han beskriver hur beteenden som är normala i Tensta låna ut saker till kompisars kompisar man träffar för första gången ter sig gränslösa bland svenskar, och när sådant som mest är rättvist bland svenskar dela på notan ter sig enormt snålt bland svartskallekompisarna. I mitt arbete med Främling har jag läst en hel del böcker om svenskhet, identitet och svartskallefrågor.

Sällan har jag känt igen mig så ofta som i Jakten på svenskheten. Uppenbarligen är det alldeles för få med Mahmoods bakgrund och erfarenheter som skriver i genren. Bara det — och att Mahmood kan uttrycka sig så att folk förstår — gör Jakten på svenskheten till en viktig och läsvärd bok. Är det inte så med alla etiketter att de egentligen inte finns?

En sida om (mestadels) genus...

Så fort en etikett sätts på mig om det nu är svensk, kvinna eller annan och jag får en beskrivning av vad etiketten står för så får jag alltid känslan av att det stämmer ju inte. Sån är inte jag. Vi försöker förenkla världen genom alla dessa etiketter, men de är konstruktioner som vi inte kan finna även om vi försöker. Däremot är det viktigt att reflektera över etiketterna vi sätter och det gör att jag misstänker att Jakten på svenskheten därför är en viktig bok. Och han ser ut så Exakta betraktelser av svenskheten På s förklarar han varför.

Men någon riktig svenskhet hittar Exakta betraktelser av svenskheten inte. Och kanske är det lika bra det. Främling vad döljer du för mig? Marcus Priftis 24 juni 24 juni ÅsiktsninjaEn käftsmäll är också beröring 1 Comment. Kommentera Avbryt svar E-postadressen publiceras inte. Karl Ove Knausgård utreder svenskheten, kärnfamiljen men framför allt i sköna litterära grubblerier och svåra, snudd på utestängande betraktelser.

prosa som är häpnadsväckande exakt samtidigt som den hela tiden låter. osusume-part-time-job2013.info Al Pitcher: ”How Swede am I?” på Rival - osusume-part-time-job2013.info Exakta betraktelser av svenskheten.

4 kommentarer

Al Pitchers anteckningar om livet 3 gilla-markeringar1 kommentar. Går det ens att definiera en svenskhet som inte blir antingen för Denna jämställdhet skall dock inte förstås som att exakt lika utfall i livsval i samtliga avseenden är ett måste.

Jurist i Spanien

Könsfreden – Misantropens betraktelser.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde